Felaktig utgångspunkt i avsnittet om upphovsrätt/licensiering?

Har en hel del funderingar kring detta men kan väl börja med att ifrågasätta den grundläggande tesen att "Utgångspunkten är att all alla myndighetens handlingar är verk i upphovsrättslagens mening". Det torde snarare vara nästan tvärt om. Alltså att utgångspunkten borde vara att väldigt få av myndigheternas handlingar är verk i upphovsrättslagens mening.

Den första fråga som måste ställas är hur många av handlingar som återstår när författningar, beslut, yttranden och officiella översättningar är borträknade. Den andra frågan blir så hur många av de handlingarna som uppnår verkshöjd och därför omfattas av upphovsrätt. Den tredje frågan man bör ställa är: ifall det är så att myndigheten anser att en handling omfattas av upphovsrätt, hur kompenseras i så fall medarbetarna som framställt handlingen? Regleringar för detta saknas i kollektivavtalen. Vilket torde tyda på att parterna ansett att det endast i extrema undantagsfall framställs handlingar som uppnår en sådan höjd att de omfattas av upphovsrätt.

Dessutom saknas i arbetsgruppens utkast ett resonemang om inkomna handlingar. Endast ett fåtal av dessa torde uppnå verkshöjd och omfattas av upphovsrätten. Men vad innebär upphovsmannens beslut att inlämna en handling till en myndighet vad gäller licensiering för återanvändning? Kan man anse att ingivarens kunskap om offentlighetsprincipen och myndigheters skyldighet att lämna ut kopior innebär att denne också frånträder sina ekonomiska rättigheter och gör det möjligt för myndigheten att tillåta vidareutnyttjande? Ett tillhandahållande för vidareutnyttjande sker ju enligt PSI-lagen enligt 2 kap TF. ( Lagen om vidare utnyttjande etc 1 § samt UrL 26 b §)

En annan frågeställning som är värd att belysa är huruvida moderna, elektroniskt framställda kartor, omfattas av upphovsrättslagens skydd. Kan en karta som framställs av en maskin anses ha originalitet och därför verkshöjd?

Mattias commented on Upphovsrätt och licensiering - Vägledning för återanvändning av information (beta):

Instämmer i vad Magnus Kolsjö skriver. Det kan inte stämma att utgångspunkten är att alla myndighetens handlingar är verk i upphovsrättslagens mening och att de är upphovsrättsskyddade, vilket betyder att ingen annan får göra något med dem.

Utgångspunkten (när det gäller verk - originalitet och självständighet) är att upprättade allmänna handlingar är fria att använda för vem som helst medan huvudregeln för ingivna allmänna handlingar är att de har upphovsrättsskyddet kvar . De undantag vad gäller upprättade handlingar som finns är baserade på särskilt skyddsvärda intressen, t.ex. att forskningsresultat ska kunna skyddas från vilseledande bearbetningar.

Jag framhärdar i att utgångspunkten måste vara att av myndigheten upprättade handlingar omfattas av upphovsrätt. Detta på grund av upphovsrättslagens systematik i 9 §. Den paragrafen räknar upp undantagen, när upphovsrätt inte föreligger. Motsatsvis följer att utgångspunkten är att upphovsrätt föreligger. En annan sak är att undantagen i 9 § är ganska omfattande, men det förändar inte utgångspunkten.

Ytterligare stöd för detta påstående hämtar jag från prop. 1973:15, som föreslog den lagändring som införde denna utgångspunkt (innan detta var utgångspunkten den ni menar att den är idag, dvs "Handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, äro icke föremål för upphovsrätt"). Där skriver utredaren "Enligt min mening medger konventionen [1971 års Bernekonvention] att författningar samt beslut och yttranden av myndighet helt utesluts från upphovsrättsligt skydd. När det gäller myndighets yttranden kan det visserligen vara något tveksamt, om dessa faller in under art, 2.4, men utformningen av bestämmelsen ger dock enligt min mening utrymme för en sådan tolkning. I fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar torde bestämmelsen i art. 9.2. innebära att i varje fall upphovsmannens ideella rätt skall bevaras", s. 136.

Magnus första frågeställning (Hur många handlingar återstår när allt 9 §-material är borträknat?) tror jag man kan besvara med "ganska många". Listan i 26 a § 3 st ger en fingervisning om det. Vad som är författningar, beslut samt officella översättningar är ganska lättdefinerat, däremot är det lite luddigare vad som ska räknas som "yttrande". En tolkning skulle kunna vara att allt myndigheten upprättar, eller åtminstone allt som når statusen av allmän handling, skulle vara ett yttrande. Men en sån tolkning skulle medföra att 9 § täcker i princip allt en myndighet producerar, och då skulle 26 a § 2 st vara helt överflödig. "Yttrande" måste alltså tolkas snävare. Om man tolkar det i enlighet med Bernekonventionen så medger den endast att "officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättsskipningens område" undantas från upphovsrättsligt skydd. Då rör det en ganska liten grupp av dokument som kan klassas som "yttrande". Nu har jag inte tillgång till allt juridiskt källmaterial jag skulle behöva, men i en uppsats av Markus Holm ("Upphovsrätt och offentligt material") anges: "Författningskommentarer, tidtabeller, museikataloger med mera omfattas sålunda inte av 9 § första stycket 3 URL.", med hänvisning till Olsson, Henry, Upphovsrättslagstiftningen: en kommentar, s. 99–100.

Magnus andra frågeställning (Hur mycket av materialet uppnår verkshöjd och därmed upphovsrättsligt skydd?) får man nog besvara utifrån att allt utom det mest triviala når upp till kravet att det ska vara ett resultat av en intellektuellt skapande verksamhet som har individuell särprägel. En författningskommentar har definitivt verkshöjd, en tidtabell har det knappast, och vad gäller en museikatalog beror det nog på innehållet.

Magnus tredje frågeställning (Hur kompenseras medarbetaren som framställt handlingen) är svårare. Det finns en tumregel enligt vilken arbetsgivaren får åtminstone nyttjanderätt till den anställdes verk, om sambandet mellan verket och anställningen är tillräckligt starkt (jfr AD 2002 nr 87). Det finns också undantag från denna regel för lärare ("lärarundantaget") som behåller upphovsrätten till det undervisningsmaterial de framställer. Huvudregeln tycks alltså vara att genom anställningen får arbetsgivaren/myndigheten åtminstone en viss rätt att nyttja den anställdes upphovsrättsskyddade verk utan särskild kompensation. Den skulle kunna omfatta även PSI-utnyttjande, åtminstone för sådana verk som skapats efter PSI-lagens införande.

Vad gäller frågeställningen om inkommande handlingar tror jag inte att man kan presumera att ingivarens (eventuella) kunskap om offentlighetsprincipen skulle betyda att han frånträder den ekonomiska delen av sin upphovsrätt. Dels pga att den enskilde i många fall inte har något riktigt val, dels pga upphovsrättens specifikationsprincip (upplåtelser och överlåtelser ska vara explicita, oklarhet tolkas till fördel för upphovsmannen), men framförallt för att offentlighetsprincipen inte utsläcker upphovsrätten, bara gör en inskränkning för utlämnande från myndighet till enskild (jfr 26 b § upphovsrättslagen).

Den avslutande frågan om verkshöjd på kartor kan jag nog inte svara på. Det låter för mig som ett övertygande argument att kartan, om framställd av ett datorprogram, skulle sakna individuell särprägel (även om det säkert finns undantag, exv om en programmets parametersättning vad gäller färger, detaljnivåer och urval kanske kan införa sådan särprägel), men det finns kanske en bakomliggande databas/katalog som datorprogrammet arbetar utifrån, och som kan ha skydd enligt 49 §?

Frågan är om man inte bör bygga resonemanget ifrån RF och TF istället för att utgå från Bernkonventionen och UrL?

TF har inga mekanismer för att hantera licensiering. Tvärtom lägger den hinder i vägen genom rätten till anonymitet och efterforskningsförbudet.

Enligt RF så äger författare, konstnärer och fotografer rätt till sina verk. Upphovsrätten tillfaller alltså enskilda personer och är av privaträttslig natur. En rimlig fråga är då ifall det allmänna kan göra anspråk på upphovsrättsligt skydd? Har det skett en explicit överlåtelse från en fysisk person till myndigheten och hur tillvaratas upphovsmannens ideella rätt?

Österrikes högsta domstol verkar luta åt att det inte är förenligt med varandra att idka myndighetsutövning och hävda upphovsrätt för produkter som produceras inom ramen för den verksamheten. I (Austrian) Supreme Court as Supreme Cartel Court 25 Kt 3C/09-58 V.3.1. säger rätten: "An argument against classification as a sovereign activity is that by relying on the fact that the database is protected by copyright law, the Respondent claims a right which is not of a sovereign but of a private-law nature."

Med andra ord antingen är det myndighetsutövning eller så är det en verksamhet som är privaträttslig till sin natur, till exempel kommersiell. Alltså en sådan verksamhet som i Sverige skulle omfattas av UrL 26a § 2st 9.

Eftersom den ideella rätten alltid torde tillfalla den enskilde tjänstemannen är den intressanta frågan hur den ekonomiska rätten ska hanteras.

De enda möjligheter som TF ger för att förena ett utlämnande av allmänna handlingar med villkor är att en handling på något sätt omfattas av sekretess men att den kan lämnas ut ifall det görs vissa begränsningar i hur den som mottar handlingen får förfoga över den. Upphovsrätt är inget sekretesskäl och licensvillkor kan därför inte utgöra ett sådant förbehåll som avses i TF 2 kap 15 §.

Om RF bara garanterar upphovsrätt till enskilda och TF inte ger det allmänna någon möjlighet att förena utlämnande av handlingar med sådana licensvillkor som krävs för att realisera en upphosvrätt, kan man då anse att våra grundlagar ger utrymme för påståendet att "utgångspunkten måste vara att av myndigheten upprättade handlingar omfattas av upphovsrätt"?

Hej, Jag är medveten om att jag inte är upphovsrättsexpert men jag måste ändå kommentera några saker som jag inte kan tolka som annat än felaktigheter.

9 § är ju en av huvudreglerna i 1 kap. URL, inskränkningarna som 2 § hänvisar till kommer i 2 kap.

Det framgår tydligt av den prop. det hänvisas till att 9 § är just huvudregel vad gäller författningar, beslut, yttranden ... På sid 137 anför utredaren följande "Sammanfatningsvis innebär den av mig föreslagna huvudregeln i 9 § att från upphovsrätten helt undantas författningar ... "

Vidare framgår att när det gäller just upprättade allmänna handlingar föreslogs i en tidigare prop. att dessa handlingar skulle omfattas av upphovsrätt men att undantag skulle gälla för författningar samt beslut och yttranden av myndighet. Dock framhölls i första lagutskottets utlåtande, i motsats till propen, att som huvudregel borde gälla att sådana handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Från denna huvudregel fick sedan föreskrivas de undantag som behövdes. Utskottsförslaget bifölls av riksdagen. Utredaren ansåg inte att det fanns anledning att ompröva detta ställningstagande (s. 132 f.)

Det stycke som citeras handlar ju om att det är ok enligt Bernkonventionen att ha en huvudregel i nationell lagstiftning enligt vilken upphovsrätt inte gäller för aktuella handlingar.

Hälsningar Mattias

edelegationen / vlpsi-2011

Felaktig utgångspunkt i avsnittet om upphovsrätt/licensiering? #15